Min fina.

När jag var liten och mörkrädd brukade du tända lampan i mitt rum och visa mig alla de välkända föremålen.
Sedan släckte du igen och satt hos mig i mörkret tills jag var övertygad om att stolen var en stol och inte en ond drake.
Egentligen är det på samma sätt nu.
Min ängslan har bara blivit större och världen är mer otrygg än någonsin!
Men du öppnar en dörr på glänt så att jag kan se mina svårigheter i ett nytt ljus. Därför kan jag modigt möta dem och behöver inte gömma mig under täcket.

Kärleken till dig min fina mor, är den största någonsin!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback